I november 2000 besökte jag och min hustru Darjeeling Himalayan Railway, en 2-fotsbana i nordöstra Indien. Efter att ha flugit till Calcutta tog vi nattåget till New Jalpaiguri, en 14 timmar och 60 mil lång resa i liggvagn med ett 16 vagnar långt bredspårigt indiskt expresståg. Vi kom fram till DHR:s södra ändpunkt New Jalpaiguri vid sex-tiden på morgonen.

Tåget till Darjeeling skulle inte avgå förrän kl 09:00 så det fanns gott om tid. Efter att ha intagit en stärkande frukost inköpt hos diverse gatuförsäljare på stationen, sittande på en bänk bland kringströvande kor, hundar och väntande passagerare på perongen gav jag mej ut på upptäcksfärd. På stationen finns 3 spårvidder; bredspår (1676 mm) från Calcutta, Delhi och Guwahati, meterspår (1000mm) från Samastipur och Assam samt smalspår (610 mm) till Darjeeling.

DHR ligger i nordöstra Indien mellan Nepal i väster, Bhutan i öster, Tibet i Norr och Bangladesh i söder. Mest kända stad i närheten är Calcutta längre söderut.

DHR klass B nr 779 med 5 mans besättning (lokförare, eldare, två sandare samt en man som sitter i kolförrådet framför hytten och slår sönder kolet i små bitar

Döm om min förvåning och glädje när jag fick se en plym av ånga långt borta på 2-fotsbanan ! Jag hade ju läst strax före avresan till Indien att DHR nyligen satt in diesellok på sträckan. Tänk om det gått sönder !

Efter en stund kom så ett tåg backande in på stationen. Två resgodsvagnar samt ett ånglok av den berömda B-klassen nr 794. Så småningom förstod jag att det rörde sig om ett tjänstetåg. Det avgick efter en stund mot målet några km bort.

DHR i New Jaipalguri, Indien

Darjeeling Himalayan Railway byggdes mellan 1879 och 1881. Den gick då mellan Siliguri på låg-landet och Darjeeling som ligger på toppen av en bergskam i Himalaya. 1960 förlängdes banan med 8 km till den då nybyggda bredspårs-stationen i New Jalpaiguri.

NDM6 nr 604

Strax före klockan nio kom så vårt tåg backande in till perrongen. Det var ett diesellok av typ NDM6 som drog 3 personboggievagnar samt en resgodsvagn. Loket är en 2-axlig specialutveckling för 2-fots bergbanor. Det är c:a 4,5 meter långt med ett axelavstånd om 1,5 meter. Det väger 14 ton och klarar kurvradier mindre än 20 meter.

Tåget avgick strax efter kl 9, proppfullt med folk, turister och lokalbefolkning. Resan som nu låg framför oss var 88 km lång och beräknad att vara i 6 timmar. Biljetten var inte speciellt dyr, c:a 5 kr, så det var ju överkomligt.

Loopen vid Chunbhati

Diesellok av klass NDM6 utveck-lades ursprung-ligen för Matheran Hill Railway, en bergsjärnväg utanför Bombay. Tre stycken används där och tre stycken vid DHR

Vägen och järnvägen trängs på samma klipphylla

Första delen av banan går på låglandet. Platt och varmt. Efter att ha passera den stora staden Siliguri och den lilla byn Sukna kom vi fram till Himalaya. Kom fram är rätta ordet för här slutar låglandet och berg som är upp till 3000 meter höga har växt upp ur jorden som svampar. Det är här det roliga börjar. Järnvägen slingrar sig från en höjd av 120 m ö h upp till 2260 m ö h vid Ghoom. Den slingrar sig som en orm längs bergsidorna, ofta kan man se spåret 3-4 gånger på samma bergsida men på olika nivåer. När det blir riktigt brant används loopar eller zigzags. För närvarande finns 3 loopar och 6 zigzags. 2 loopar har försvunnit till följd av jordskred och ett par zigzags har byggts i stället. Nyligen var järnvägen stängd i c:a ett år pga stora ras. Allt är helt nu igen, men ingen vet för hur länge. Det speciella med DHR är att man inte har byggt några tunnlar och knappast några broar heller, den enda av nämnvärd längd spänner över en flod på låglandet.

DHR genom Kurseong

Darjeeling byggdes i slutet av 1800-talet och använd-es som sommarhuvudstad och tillflyktsort för engels-männen som ville fly från hettan i Calcutta. De flesta av de en gång så fina byggnaderna i staden är nu ganska förfallna. Fortfarande finns en mängd internatskolor i trakten och staden är ett populärt turistmål fram-förallt för indierna själva.

Spåret stryker efter husväggarna

Ånglok används fortfarande i driften, vid vårt besök såg och hörde vi 7 stycken. Vissa dagliga tåg är ångloksdragna, bland annat skoltåget från Kurseong till Darjeeling och åter.

Järnvägen löper tillsammans med vägen hela sträkan uppför berget och korsar denna ideligen, långt över 100 obevakade järnvägsövergångar. Hastigheten på såväl bilar som tåg är låg och båda tutar respektive visslar nästan kontinuerligt.

Banans högsta punkt passeras på stationen i Ghoom, därefter bär det av nerför till slutstationen i Darjeeling 2080 m ö h.

B 787 med skoltåget från Kurseong

1999 blev DHR utsedd av UNESCO till världsarv, dvs banan är skyddad pga dess originalitet. Skyddet omfattar inte den rullande materielen, men de indiska statsbanorna dit DHR hör inser värdet av ångloks-drift. Därför kan den nuvarande dieseldriften i vissa tåg vara tillfällig, man har nyligen begärt in offert på nytillverkade oljeeldade 2-axliga ånglok!

Inspektionsdressin på stationen i Ghoom

Fyra av banans B-klass ånglok är stationerade i Darjeeeling, däribland banans äldsta i drift varande lok , nr 779, som används i ett speciellt turisttåg som går till Ghoom och åter varje dag. I övrigt består den reguljära trafiken av ett dieseldraget tåg i vardera riktningen Darjeeling - New Jalpaiguri och ett ångdraget tågpar Darjeeling - Kurseong. Ingen godstrafik förekommer längre, lastbilarna har tagit över.

Järnvägens verkstäder ligger i Tindharia på toppen av en bergskam som järnvägen nästan gör en full cirkel omkring ! Där har några av loken nytillverkats och där byggs och underhålls vagnarna.

Stationen i Ghoom

I Indien finns ytterligare tre smalspåriga bergs-järnvägar : Matheran Hill Railway, 610 mm, utanför Bombay. Kalka Shimla Railway, 762 mm, norr om Delhi Nilgiri Railway, 1000 mm, delvis kugg-stångsdrift, väster om Madras

Lokstallet i Darjeeling

En av otaliga obevakade järnvägsövergångar

Mellan Calcutta och New Jalpaiguri går det minst fem tåg varje dag. Restid c:a 13 timmar (586 km). Mellan Delhi och New Jalpaiguri går det minst fyra tåg varje dag. Restid 26-32 timmar (1503 km). Flygplats med förbindelser till Calcutta och Delhi finns i Bagdogra, strax utanför Siliguri.

Lite extra pådrag för fotografen !

Även om Indien ligger långt borta från Sverige kan ett besök vid DHR varmt rekommenderas. Om man kan stå ut med enkla vanor kommer man att finna att Indien är otroligt billigt att bo, äta och resa i, de flesta talar engelska och i bergen är klimatet svenskt. Bästa tid för ett besök är april/maj och oktober/november. Har man tur kan man se världens tredje högsta berg, Kanchenjunga 8598 m ö h, från såväl tågfönstret som från Darjeeling.

Stationen i Kurseong

Tidigare fanns två 610 mm sträckor ytterligare. De utgick från Siliguri till Kishenganj samt från Siliguri upp längs floden Teestas dalgång. Båda är sedan länge nedlagda eller ombyggda till meter-spår. Det har även funnits planer att för-länga banan från Ghoom till Nepal men dessa förverkligades inte.

Banavdelningens vagnar

// Text och bilder av Bo Malmborg.